Inte värd ett öre


För sextio år sen i år sätts svenska soldater in i krig. Inte fredsbevarande. Inte observatörsstyrkor. Utan 6000 soldater och svenskt stridsflyg deltar aktivt i kriget. Och FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld omkommer i en olycka den 15 september 1961. Kongokrisen fyller 60 i år. Kan vara värt att försöka komma ihåg vad som hände.

Svenska stridsflygplanet Tunnan sätts in i Kongo

Ja, hur kunde Sverige efter 140 år av fred plötsligt ha stridande förband ”i mörkaste afrika”? Hur hamnade vi där?

För att förstå det behöver man känna till lite historia. Man behöver känna till att Belgiens kung Leopold II ägde Kongo under artonhundratalets senare del. Landet var hans personliga egendom. Under hans styre minskar befolkningen i landet från 30 till 8 miljoner. Allt för att Leopold skulle få elfenben till sina pianon, gummi och ädla metaller – och mycket, mycket annat.

Landet övertogs 1908 av Belgiska staten efter massiva internationella protester mot vanstyret (eller ska vi helt enkelt kalla det folkmordet?). Belgien sköter landet fram till 1960. Ofantliga rikedomar skeppas under dessa år iväg till hemlandet, medan kongoleserna får se sig rånade på landets resurser – och inte sällan får de sätta livet till på kuppen.

Leopold II av Belgien

Till slut, vid sextiotalets början, bryter sig dock Kongo fritt och Patrice Lumumba väljs till premiärminister. Vid den ceremoni som hålls vid maktöverlämnandet håller Belgiens kung Baudouin ett tal till folket där han prisar sin förfader kung Leopold II:s arbete. Lumumbas svar på det blir: ”men nu är vi inte era apor längre”. Man skulle kunna säga att ”det blev dålig stämning”. De orden kom också att skaffa honom mäktiga fiender eftersom de förolämpade Baudouin och belgarna.

Patrice Lumumba, Kongos premiärminister

Mycket riktigt, det dröjer inte länge efter avskedskalaset förrän belgarna är tillbaka. Den här gången med vapen i hand och med stöd av USA. Det har förstås blivit oroligheter och frågan är om Lumumba inte är pro-kommunist, heter det. Då behöver förstås de osjälviska belgarna komma dit och se till att det blir ordning.

Lumumba vänder sig till FN. Belgien har infiltrerat och angripit ett självständigt land. Helt i strid med FN-stadgan. Dag Hammarskjöld engagerar sig i frågan och ber Sverige hjälpa till med FN-trupp. Men inte som man kan tro för att stoppa Belgiens olagliga aggressionskrig och se till att skydda Kongos demokratiskt valda regering, utan i något slags tredje roll, lite mittemellan sådär.

Det hela slutar med att Lumumba grips av belgiska styrkor, förlåt, belgiska legosoldater, allierade med den kongolesiske femtekolonnaren Moïse Tshombe. Lumumba fängslas och torteras. Och han och två av hans ministrar avrättas summariskt mot ett träd. Den ene efter den andre. Liken begravs. Men kommer kort därpå att grävas upp igen, styckas och upplösas i syra. Nån högt uppsatt person hade kommit på att hans kropp och grav kunde bli en symbol för kampen och att det kunde ”leda till problem”. Varje spår av Lumumba suddas ut. (Nya uppgifter visar att både MI6 och CIA försökte lönnmörda Lumumba innan mordet, bl. a. med en förgiftad tandborste.)

Till makten stiger till slut Mobutu Sese Seko som kommer att styra landet fram till 1997. Han svindlar under sin tid bort vanvettigt stora summor och flyger ofta med jetplan för att shoppa, medan myglet, utplundringen och vanstyret av Kongo fortsätter. Business as usual.

Dag Hammarskjöld omkommer under mystiska omständigheter och får i Sverige med tiden karaktären av ett nationalhelgon. Nu pryder hans porträtt den svenska tusenlappen. Vad han egentligen gjort som gör han förtjänar denna ära är dock svårt att begripa.

Dag Hammarskjöld på tusenlappen

Sveriges och Hammarskjölds insats är ju inte särskilt heroisk eftersom inget försvar av folkrätten gjordes. Inga mänskliga rättigheter hävdades. Istället fick Krösus råda. Och en pålitlig marionett och svindlare som Mobutu sätts att styra landet.

Ibland möts jag av svenskar som tror vi svenskar är ”the good guys”. Ja, vi stöttade ANC, vi sa ifrån när Sovjet invaderade Tjeckoslovakien, och stöttade i alla fall i ord Vietnameserna. Men under den glänsande ytan, under sagan om det fantastiska Sverige så finns en grumlig och illaluktande historia som sopats under mattan.

Till exempel så drev Sverige slavhandelsön Sankt Barthelemy som koloni efter 1789, Lundin Oil utreddes för folkrättsbrott 2016, och mången god miljard tjänades av de svenska företagen i Sydafrika under apartheid. Men inte bara där utan på många andra håll. Fast vår osjälviskhet tas alltid fram. Ulf Adelsohn, ledare för Moderaterna sa ju såhär när bojkott av Sydafrika diskuterades i Sverige 1985: ”Om vi bojkottar varor från Sydafrika, blir ju de stackars negrerna där nere arbetslösa”. Idel omtanke.

Sverige är ett land med en rätt märklig självbild. Den irritation som man möter om man säger att vi har en stor skuld till Afrika är ibland rent vitglödgad. Men sanningen är den att vi gjort mindre gott och mer ont än vi tror. Sanningen är den att vi glömt bort vår skuld. Och få är de som hört vittnesmålen om ångesten från de svenska soldater som inte kan glömma sin.

Och även om det inte är de svenskar som jobbat med internationell solidaritet och demonstrerat till stöd för ANC, Kuba eller Palestina som nu har blodsmiljarderna på sina bankkonton, så får man väl konstatera att vissa svenskar gjort mindre än de borde och att andra fortfarande har en förmögenhet att betala tillbaka till de bestulna.

Den svenska tusenlappen är fortfarande värd en slant – men Hammarskjölds gloria och den svenska heligheten, de är inte värda ett öre.

(Tillägg, 5 juli, 2021)

Frågan kvarstår. Varför är Sverige i Afrika med plan och stridande förband? Sveriges militära insatser brukar historiskt sett ha en tendens att kretsa kring: näringslivet, vår egen vapenexport och vår egen ekonomiska och politiska elit. Oftast är det alltså Socialdemokraterna som varit biträdet i specerihandeln när haubitzkanonerna, kullagren, JAS, Viggen och Tunnan och mycket annat kan krängas och ge jobb i Sverige.

Historien har en tendens att upprepa sig. Den skrämmande insikten för oss svenskar är att när USA och de europeiska makterna vill gräva guld så säljer vi spadarna. Det är det som är skälet att vi är där. Det lär vi få se igen.

Tryckta källor, för den intresserade:

Gerard, Emmanuel & Kucklick, Bruce Death in The Congo – Murdering Patrice Lumumba, 2015.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s